Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans glada och obekymrade ansigtsuttryck
försvann plötsligt, och han böjde sig ned, så att
hon icke kunde se, hvad han tänkte.
Så satt han länge och teg.
Han teg så länge, att hon blef rädd. Det
var så tyst, att hon hörde sitt eget hjärta bulta,
och hon skulle hälst ha velat springa sin väg
för att få gråta i fred. Hon kunde icke be-
herska sig, utan lade sin hand på hans axel och
sade med en röst, som hvarje ögonblick hotade
att slå öfver i gråt:
»Hvad är det? Hvarför svarar ni mig icke?
Det är så förfärligt, när ni sitter och tiger på
det här sättet.»
Han reste på sig och satte sig till rätta i
stolen. Det var, som om hans blick varit borta,
och hela hans ansigte skälfde nervöst.
»Hvarför skulle ni tala om detta?» bröt han
ut. »Hvarför kan jag ej slippa detta, här hos
er? Det har varit så godt, och jag har varit er
så tacksam. Här har jag fått sitta och tala med
er om alting och varit glad, och jag har hållit
så mycket af er för det. Men nu är det slut.
Nu kan ingenting bli som förr.»
Hon blef förvånad, men på samma gång ond.
»Hvad menar ni med det? Ingenting bli
som förr! Därför att jag frågar er om er pre-
dikan? Tror ni, att jag håller till godo med att
vara er rodocka, som ni slänger ifrån er, så fort
den inte längre låter i den ton, som passar er?
Nej, herr Hallin, då känner ni mig inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
