Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
tider satt en bror till’ min farfar som prest där
i socknen ända till sin död.»
Ernst suckade. Det irriterade honom altid,
när adjunkten talade om slägten, denna förfär-
liga slägt, hvilken kräfde honom som offer. Och
en oförklarlig ångest bemäktigade sig honom.
»Är det långt kvar?» frågade han.
»Det är en knapp fjärdingsväg,» svarades
det från kuskbocken.
En knapp fjärdingsväg! Femton minuter!
Femton fattiga minuter! När de minuterna voro
förflutna, skulle de vara framme. Och det rann
honom plötsligt i minnet, att han för några da-
gar sedan beslutat, att nu på den långa vägen,
när han hade så god tid, nu skulle han tala
öppet vid sin far och bekänna för honom. Han
såg ut åt sin sida på vagnen. Och han kände,
att kraften felades honom. Nu var tiden förbi.
Ett stort åkerfält med grön höstråg, omgifvet
af skog, låg framför honom.
»Det här hör troligtvis till prestgården. Jag
ser en stor röd bygnad där borta mellan träden,»
sade fadern.
Ernst såg ditåt, och i detsamma hörde han
ett väldigt hundskall. Vagnen körde in genom
ett par öppna grindar, som hörde till ett grönt
rutstaket, och stannade framför trappan vid, ett
rödmåladt, tvåvånings trähus med hvita knutar
och fönsterposter. På tröskeln stod en liten
rödbrusig gubbe med filthatt på hufvudet och
hälsade på dem. Hundarna tystnade genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
