Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2Ö2 —
alla bänkar i kyrkan, karlarna på den ena sidan
och kvinnorna på den andra, och efter dem
slöto Sig de stora kyrkodörrarna ljudlöst och
stilla, medan salmen spelades upp på den snidade
orgelläktaren öfver ingången. Och när salmen
var slut, stod prosten för altaret och läste med
darrande, hostande stämma:
»Helig, helig, helig.»
Och Sollösaborna böjde sina hufvuden och
lyssnade med andakt. Ty alla trodde de på
sin prost, och alla voro de stolta Öfver honom.
Ty prosten hade stort rykte om sig bland
guds barn. Men han hade icke altid haft det.
Och egentligen var det en ringa ting, som gaf
honom nådegåfvan, att människorna trodde på
honom.
Innan han kom till Sollösa som prost, hände
det nämligen en gång, att han predikade under
ett åskväder. Och medan han stod på predik-
stolen och läste tacksägelsen efter de döda, och
klockaren stod bredvid honom, slog blixten ned
i kyrkan och dödade klockaren. Men kyrko-
herden förblef oskadd.
Och de fromma sade, att det skett, på det
att deras herde skulle sparas för guds rike.
Stilla, men säkert gick hans rykte öfver stif-
tet. När han kom till Sollösa som prost, hade
ryktet gått före honom och vunnit folkets hjärtan.
Och därför lyssnade de trogna till hans ord, som
om gud själf hade talat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
