Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 268 -
Och när adjunkten ingenting svarade, sade
han kort och hårdt: .
»Är det inte märkvärdigt, att pappa och jag
als inte känna hvarandra?» ^
»Känna vi inte hvarandra?»
Adjunkten såg upp med en blick, som annu
var tung efter middagen. _ 0
Ernst skrattade till. Han lutade sig framat
och talade under ifriga gester med ett försök att
tala sansadt och lugnt, som kom hans stamma
att darra ännu häftigare.
»Nej,» sade han, »vi känna inte hvarandra.
Inte som barn har jag känt min far, inte som
pojke, inte som yngling och inte nu, nar jag
borde vara man, hvilket jag inte är. Och han
har inte känt mig. Eljest skulle han inte ha
misskänt mig så grymt. Eljest skulle han inte
ha kunnat kasta mig så handlöst och hjärtlöst
på sned i världen, utan att ett ögonblick fraga
efter, om min natur dref mig till något annat,
eller’ om den bara teg och fogade sig.»
Han talade, som om han glömt, att fadern
var närvarande, och han fortfor att se framför
sig och göra lifliga gester.
»Hvarför fick jag inte bli bonde?» brot han
ut. »Hvarför fick jag inte gå bakom plogen
och °räfva diken och köra gödsel och lassa ho.
Hvarför fick jag inte hugga, timmer och meja
säd, lefva i arbete för mig själf i stallet for att
böja min rygg öfver böckeina?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
