Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
en förlamande känsla flög den tanken igenom
hans hufvud:
»Pangar! Utgifter! Nya lån! Nya bekym-
mer!»
Och han väntade andlöst på sonens svar.
Ernst satt stum. Nu var stunden inne. Nu
skulle det sägas. Nu kunde han säga det. Och
i fantasin kände han sig så lätt, som om det
redan vore sagdt.
Men så kommo hans tankar in i sin vanliga
cirkelgång, och med en oerhörd kraftansträng-
ning beherskade han sig, såg fadern in i ögonen
och svarade utan att darra på målet:
’ »Pappa bedrar sig. Jag har valt mitt kall
af fri vilja.».
Adjunkten kände på sig att sonen ljög.
Men han vågade icke förnya frågan, af fruktan
att framkalla ett annat svar. Han hade gjort
nog för att lätta sitt samvete, och en lättnadens
suck undslapp honom, i det han drog tillbaka
sin hand undan sonens.
»Gud ske lof,» .sade han sakta.
Vagnen rullade vidare. Och de båda män-
nen sutto länge tysta, hvar och en sysselsatt
med sina tankar. Ernst förde med en honom
egen rörelse ofta handen upp till sitt ansigte och
drog i sitt mjuka skägg.
Adjunkten såg det och för att med ett skämt
bryta den pinsamma tystnaden sade han:
»Snart har du inte något skägg att dra i.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
