Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
en misstänksam blick på Gustaf och Selma för
att utröna, hvad barnen talat om.
Samma eftermiddag kom Selma upp till
Ernst och sade, att ’Bet var någon nere i hennes
rum, som ville tala med honom. Hon sag för-
virrad och upprörd ut, och Ernst tyckte sig
märka, att hon hade gråtit.
Ernst förstod strax, hvem det var. Blodet
stockade sig i hans bröst, tyckte han, och han
stod en stund och såg på systern utan att svara.
»Kommer du icke?» sade hon.
»Jo, jo,» sade han. »Jag kommer.»
Selmas rum låg innanför förmaket, och det
hade särskild utgång till förstugan.
När Ernst kom ned, stannade han och vände
sig mot Selma.
»Är hon därinne?» sade han med en lätt
skälfning på rösten.
»Ja,» sade Selma. Hon kunde ej beherska
sig längre, utan brast i gråt, när hon gick m
genom salsdörren.
Ernst stod och såg efter henne. Hans blod
var i svallning, och han andades häftigt. Han
tänkte ej på, hvarför hon kommit, ej heller på
hvad hon kunde vilja honom. Han glömde, att
he ej sett hvarandra på sa lang tid, att han
blifvit afvisad vid hennes dörr, och att han sedan
undvikit henne, och han tänkte bara pa den
enda saken, att hon icke glömt honom, att hon
ville träffa honom just nu, när han behöfde
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
