Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜiÄSs’.r
296
Ernst Hallin hade hela denna dag känt ett
lugn, som gladde honom själf. Ty han hade tagit
detta lugn, hvilket kommit så välgörande, som
ett tecken på, att den inre frid, på hvilken han
väntat, och om hvilken han bedt, ändtligen hade
kommit. Och när han inne i sakristian iklädde
sig den hvita messkjortan, hade han känt det,
som om han med detsamma afklädde sig värl-
dens väsen, lämnat alla upproriska tankar och
iklädt sig den rena rustning, hvilken skulle göra
honom till en sann Herrans stridsman.
Men när dessa ord ljödo emot honom, kommo
alla hans gamla tankar igen. Minnet af den dag,
när han bekänt för Eva Bauman, vaknade med
fördubblad styrka inom honom, och han hörde
ånyo hennes ord: »Det är en låghet ni tänker-
begå ...» Biskopens ord gledo honom förbi.
Han stod som inne i en dimma, genom hvilken
ljudet har svårt att tränga fram, och omgifnin-
garna framträda med obestämdt formade konturer.
Han visste ej, om han drömde eller var vaken.
Men hans sinnen voro som hallucinerade, och
hela hans kropp brände i feber.
Och han såg fram mot koret, där solen föll
in genom de målade fönstren och bildade en
färgad strålväg förbi frälsarens hår, där han stod
öfver altaret med kalken i hand, och ned på
golfvet inom altarringen. Strålarna gnistrade
mot de guldsydda broderierna i biskopens kåpa,
och stafven, som stod i vrån, gnistrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
