Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299 -
ju vara därinne, när taket var borta, och rägnet
när som hälst kunde plaska in och dränka helge-
domen i vatten.
Men han fick aldrig veta, hvad biskopen
skulle ha sagt. Han hörde ett dån, som om
jorden själf hade rämnat, och när han såg sig
omkring, voro väggarna borta, framför honom
sjönk altaret med Kristus och nattvardskalken
ned i jorden, under hans fötter spirade blommor
och gräs, som om stenplattorna aldrig hade fun-
nits till, kring hans kinder fläktade fria vindar,
och i luften hörde han de lekande solstrålarnas
sång:
Det är fullkomnadt. Årtusendens arbete är
fullkomnadt. Lifvet drager in och eröfrar värl-
den. Solen har segrat.
Han drog en djup suck och väcktes ur
Slna tankar, vid att någon knuffade honom på
armen.
Det var Simonson, som med ogenomträng-
ligt alvarsam min gjorde honom uppmärksam
Pa, att notarien trädt fram för att förestafva
trons artiklar.
Ernst Hallin upprepade orden, så som de
lades honom i munnen.
»Jag tror på gud fader allsmäktig ...»
»Jag tror på Jesum Kristum . . .»
»Jag tror på den heliga anda...»
Han var blek af själsrörelse, och en kall
svett betäckte alla hans lemmar. »Solen har
segrat,» ljöd det inom honom. Hvad var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
