Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 308 —
det fins ingenting värre för en ung flicka, än
när hela världen vet, att hon en gång varit för-
lofvad, utan att förlofningen ledt till något re-
’ sultat.
Men efter denna händelse förlorade fru Hal-
lin hela sitt intresse för pastor Simonson, och
skref ut till sin son, att pastorn undergått en för-
ändring. Han var förvärdsligad, skref hon, och
det var obegripligt, att biskopen kunde gynna
en sådan person.
Hos adjunkten Hallins åter hade förändrin-
garna varit större och mera ingripande.
Adjunkten läste som förut i de gamla klas-
serna i skolan, han arbetade och sparade, plå-
gades af den oupphörliga tanken på pängarna,
som aldrig ville räcka, och hade sina anfall af
dåligt lynne, hvilka regelbundet kommo i sam-
band med pänningbekymren.
Fru Hallin hade åldrats på detta år. Ansigtet
hade fått flera rynkor och munnen — ännu mera
utprägladt än förut — detta inbitna uttryck af
vaksamhet, som kvinnor gärna få, när deras mesta
tid upptages med att spara på utgifterna, så att
mannens små inkomster måtte räcka till inom
hushållet.
Men detta hade dock icke gjort henne gam-
mal. Gammal hade hon blifvit, därför att hon
altmer kände, hur hennes barn drogo sig ifrån
henne.
Efter prestvigningen hade hon haft ett upp-
träde med dottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
