Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin äldste son hade hon dock kvar, och
tanken på honom var altid tillräcklig att väcka
en känsla af glädje hos henne, äfven när hon
kände sig som mest nedtryckt. Han hade öfver-
vunnit sin retlighet och lagt bort sitt grubbel.
Det sista året i Sollösa hade gjort honom till
en helt annan människa, och man spädde honom
almänt en framtid i kyrkans tjänst.
Men fru Hallin hade dock en annan känsla
för honom nu än förr. Hon skulle aldrig velat
erkänna det. Men hon höll mera af honom,
sådan han var förr, än sådan han var nu. Det
var, som om presterligheten tagit bort just något
af det, som hon hos honom alra högst hade
älskat. När han var sjuklig, retlig, plågad och
orimlig, när han pinade henne genom att draga
sig undan hennes förtroende, eller gjorde henne
sorg genom att låta sin häftighet bryta ut mot
henne, då hade hon älskat honom som alra
mest, älskat hela hans varma, ursprungliga natur.
Men nu, när han var en stadgad, själfsäker och
färdig ung prest, som altid bemötte henne med
sonlig vördnad och kärlek, aldrig gaf henne
skäl till missnöje, altid var vänlig, glad och
meddelsam, nu var det inte fritt, att hon ibland
kände sig litet främmande för denne son. Ty
hon förstod icke den förändring, han hade un-
dergått.
Det var på våren, strax efter Gustafs stu-
dentexamen. Selma hade kommit för att till-
bringa sommaren hemma. Ernst hade rest in
— 311 —
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
