Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 313 —
mot kinderna aftecknade sig en bestämd skägg-
botten.
»Men,» fortfor han, »svårigheterna äro ej oöf-
vervinneliga, och den, som med rent uppsåt ingar
i det presterliga ståndet, honom skall ock Herren
hjälpa till en rätt tro, om han än först är svag
och vacklande. Men är tiden ond, är otron
också så stark, att — om möjligt äfven de ut-
valda — hota att förförde varda, så står också
så mycket mer Herrans löfte fast, att åt dem,
hvilka trägnast hafva arbetat i Hans tjänst, åt
dem är också i himmelen beredd en plats, som
motsvarar deras arbete på jorden.»
Fru Hallin nickade åt sin son, och hon
gladdes igen, att ett af hennes barn hade dock
Herren bevarat.
Men i detsamma mötte Ernst Hallin en
blick, som hade ett annat uttryck. Det var
Eva Bauman, som betraktade honom. Hennes
blick var kall, frågande, nyfiken. Han hade
under det sista året träffat henne mer än en
gång och han hade inom sig undrat pa, hur
hon kunnat visa sig så likgiltig. Aldeles som
om ingenting någonsin passerat dem emellan.
Och nu kände han denna forskande blick
hvila på sig. Den uttryckte intet intresse för hans
person, endast en obetvinglig vetgirighet. Det
såg ut, som om hon bara ville komma under-
fund med, hur han hängde ihop invärtes. Och
samtidigt såg han ett nästan omärkligt ironiskt
leende på hennes läppar.
Pastor Hallin. D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
