Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra pojkarna kommo springande. Och allesammans
frågade, hvad det var.
»Jag har fått en aborre», fämtade Svante. Han
var röd i ansigtet, som om han varit i slagsmål.
»Han kan skrämma slag på en människa», sade
mamma.
Men pappa började skratta, lotsarna, Olle och
alla pojkarna skrattade, och pappa tog aborren från
Svante, för att få loss den från kroken. Svante hörde
nog, att de andra skrattade. Men han brydde sig
inte om det. Han stod bara stilla och såg på sin
aborre, och när pappa hade fått den af kroken, tog
Svante den och sprang hem. Han visade en gång till
aborren för mamma och talade om, hur den hade
stretat emot, och hur tung den var. Så sprang han
ut i köket, och där talade han om för jungfrurna,
att det var en stor aborre, och att han skulle meta
flere. Så sprang han ut igen och visade den för alla
pojkarna. Allihop skulle ta’ i den, lyfta den, känna,
hur tung den var. Och till sist satte sig Svante ensam
på backen och tittade på sin aborre.
Där satt han länge, och jag fruktar, att Svante
utan att tänka på det var elak mot den stackars
aborren. Ty han petade upp gälarna och tittade den
i mun. Han försökte hålla den i stjärten och tappade
den i gräset. Då blef han rädd och tog den strax
nedom hufvudet igen, för att det hade han hört, var
det riktiga. Och så skulle man göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
