Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE TRILLAR I SJÖN, 55
tomma ansjovisburkar och spräckta kaffekoppar, en
rostig råttfälla, stora bitar järnbleck, gamla spikar
och ett tunnband af järn. Så fans där potatisskal
och äggskal, och längst nere på botten såg Svante
tydligt skrofvet på en liten båt, som hade sjunkit,
Svante vände sig om och tittade uppåt backen.
Nej, där fans ingen. Där fans bara Pudel, som
stod bakom honom, viftade med svansen och såg in-
tresserad ut,
Svante visste mycket bra, hvad det betydde. Ty
Pudel hade lärt sig att springa efter saker, som man
kastade i vattnet. Det hade gått så till, att det fans
på ön en annan hund, som var mycket skicklig i den
konsten. Han simmade efter käppar och grenar långt
ut i vattnet, bar dem i land och lade dem framför
sin herre. En dag kom den främmande hunden och
viftade på svansen åt Olle, för att han skulle kasta
i något, som han fick simma efter. Pudel var med,
och när han såg den andra hunden simma efter trä-
biten, stod Pudel på stranden och tjöt. Olle ka-
stade i träbiten en gång till, och den främmande
hunden skulle just simma efter den. Men då reste
Pudel borst, morrade ilsket åt den främmande hun-
den och sam själf efter träbiten. Ham ville förstås
vara lika god, han också.
Sedan den dagen sam Pudel efter allt, hvad man
kastade i åt honom, bara det kunde flyta. Och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
