Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 SVANTE OCH HANS HÖNA,
skulle kokas soppa på. Lille Svante gick i köket och
gläntade på korgen och tittade på hönans röda kam
och de små stirrande ögonen på ömse sidor om näbben.
»Jag tycker om hönan», sade lille Svante.
Men det var ingen, som brydde sig om. Och så
skulle hönan halshuggas.
Just som köksan öppnade på korgen för att taga
fram hönan och bära henne ut på vedbacken, så skrek
hon till:
»Har man sett på maken! Hönan har värptl!
Mycket riktigt! Där låg ett stort hvitt ägg på
bottnen af korgen. Och nu blef det inte längre frågan
om, att hönan skulle aflifyas. Pappa fick nöja sig
med sur mjölk i stället för hönsbuljong, när han kom
hem, och hönan sattes i en slags bur på gräsmattan
utanför köksfönstret.
Det var egentligen en högst underlig bur. Ty
den bestod rätteligen af en gammal lår, som hade
innehållit ölbuteljer, och till lock på densamma var
anbragt en trasig grind, hvars hål och skröpligheter
täcktes genom pålagda pinnar.
Där satt hönan dag ut och dag in, och lille
Svante tröttnade inte att hålla henne sällskap. Han
satt bredvid buren och pratade och jollrade med sin
lilla höna, och han kom snart underfund med, att
hönan var snäll.
Men första gången han satt där, kunde han inte
låta bli att rubba på pinnarna. Han urskilde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
