Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE GÖR OLLR ETT SPRATT. 9?
hade han fått känna, hvad det vill säga att själf vara
kapten och styra båten. Han hade blott fått se på,
och han tyckte aldrig, att det var lika roligt, fastän
Olle sade det.
Nu visste Svante förstås, att Olle kunde komma
hvilket ögonblick som hälst, och att då skulle det
vara slut med glädjen. Men det störde honom knap-
past en gång, Om Olle kom, så fick han komma,
och det kunde inte bli värre än smörj, Nu skulle
han ha roligt, så länge det räckte, och därför gick
Svante där fram och tillbaka med sitt långa metspö
i hand och vände båten. Det var ett styft arbete,
ty det blåste hårdt, och båten var tung. Svante fick
taga i, så mycket han orkade, och han kånkade och
stånkade värre, där han traskade på stranden mellan
stenarna.
Till sist glömde han både Olle och alla följder.
Han såg bara båten, och han låtsade, att det var
hans båt. Den var på resa till Brasilien, och Svante
lekte, att det var orkan, och att sjöormen kom. Han
tog sitt långa metspö och slog i vågorna, så mycket
han rådde. Då lekte han, att sjöormen slagit till
med stjärten, och att han — Svante — slog af skall-
ran, som Söderman hade gjort.
Men just som Svante skulle sätta ut spöt och
vända båten, så att den inte skulle komma för långt
bort, hörde Svante någon komma springande bakom
sig utför backen. Han vände sig om och såg, att
Gustaf af Geijerstam, Mina pojkar. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
