Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE GÖR OLLE ETT SPRATP. 09
tande stodo gossarna på stranden och sågo båten bli
allt mindre och mindre;
Aldrig hade Svante sett Olle så förtviflad. Båten
var hans bästa leksak, det käraste han någonsin hade
haft. Den var hans stolthet och hans glädje. Det
var, som om hans hjärta velat brista, när han såg
honom gå ut på sjön. Svante förstod det, och han
ångrade bittert, hvad han hade gjort.
» Förlåt mig, Olleb sade lille Svante och ville
klappa Olle.
Men Olle hörde honom inte. Han såg bara sin
båt, som gick ifrån honom, och aldeles utom sig sprang
han utåt stranden för att få tag i någon, som kunde
komma med bjälp.
Då kom Söderman ut ur håthuset och frågade
Olle, hvarför han grät. Men Söderman fick inte nå-
got riktigt svar på den frågan. Ole tog honom bara
i armen och drog honom ned för bryggan. Han för-
klarade för honom, och han pekade. Han pekade, så
att armarna kunnat gå ur led. Och Söderman var
beskedlig; Han satte sig i båten och rodde, och Olle
följde med.
Svante stod ensam på stranden och såg, huv Sö-
derman rodde ut med Olle i den riktiga båten. Fan
hade gärna velat få följa med. Men han tordes inte
bedja därom, när han gjort något så illa. Ögonen tor-
kade han med sin afviga hand, och han drog en suck
af lättnad, när han blef varse, att Olle lyfte in båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
