Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 KORKEN OCH FÖNSTERRUTAN.
ut sig på gardinerna, till dess att de nådde ända i
taket. Så kom det nya igen. Och när pojkarna gingo
närmare och tittade in genom springorna mellan gar-
dinerna och fönstren, så kände de igen både pojkar
och flickor.
Herre Gud, om de bara tordes! Tänk, när alle-
sammans stannade därinne, och flickorna skrek! Tänk,
att få se dem springa om hvarandra som yra höns
och inte veta, hvad det var, och så få kila ifrån allt-
sammans och i morgon få höra, hur det varit på
dansskolan!
Det var alldeles för frestande. Men det var far-
ligt. Och det skulle göras fint.
»Ställ er där borta», sade Gustaf, som var äldst.
»Jag ska gnissla för dem, kosta hvad det vill.»
Och så spottade han på korken och gjorde sig i
ordning, medan de andra stälde sig på språng.
Men nu är det så, att när man ska gnissla på
rutor med en kork, så skå man hålla sig i hörnen
eller vid sidorna. "Ty eljest kan rutan gå sönder.
Det hade de nu hela tiden gjort, och därför hade
ingen olycka skett. Men jag tror, att Gustaf den här
gången var alldeles för ifrig, eller också var han rädd
för smörj. Ty han drog till ett tag midt öfver hela
rutan. Och då hände det något. Kratsch! sa det.
Rutan gick i tusen bitar, och Gustaf körde hela armen
rätt in i danssalongen.
Pojkarna hade nog väntat sig, att det skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
