Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 OLLES ÄFVENTYR.
Och så förklarade han för Olle, hur allt hade
gått till. Olle hade rott vilse i dimman, kommit ut
på fjärden, och nu hade vågorna drifvit honom mer
än en mil ut till hafs.
»En lycka var det, att han kom i dag», sade
gubben. »Ty nu har jag legat här och fiskat, och i
morgon skulle jag fara igen.»
Det kunde inte bli tal om att fara hem den
natten. Ty dimman var för tjock, och ingen kunde
åtaga sig att hitta vägen. Därför fick Olle ligga, på-
klädd som han var, kvar hos gubben. Han fick
strömming och bröd till kvällen, och han var så trött,
alt han genast somnade på golfvet, där gubben bäddat
åt honom.
Tidigt på morgonen rodde Jan Erik Olle hem.
När de då hade blifvit riktigt goda vänner, tyckte
Olle, att han ville vara uppriktig mot Jan Erik, och
därför talade han om, att det var han, som satt dock-
gubben på bron, för att han trodde, att Jan Erik ville
skjuta »Pudel>.
Och Jan Erik blef inte ond. Han bara såg illmarig
ut och yttrade:
»Jaså, är han en så’n fuling. Då kunde han
gärna ha blifvit, där han var.»
Ute på sjön, menade Jan Erik. Och det förstod
också Olle.
Men när han nu kom hemåt, så blef han allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
