Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intryck. Denna afton skulle för honom hafva
utgjort begynnelsen till en hel serie af liknande
ansträngningar, hvilka omsider ofelbart hade banat
honom vägen till en i början blygsam, men
småningom så mycket mera bemärkt plats i denna krets,
där han blott behöfde hålla sig kvar för att om ett
par år af värdinnan blifva presenterad som »vår
framstående läkare». Hon sade alltid »vår» i
förbindelse med sina epitet, och ett sådant litet ord
är ofta lika värdefullt som ett akademiskt
diplom.
I sin oerhörda dumhet gjorde emellertid Bäve
ingenting af alt detta. Han drog sig i stället
tillbaka i en lugn vrå, där han hade en god öfverblick
af sällskapet och började till sin egen uppbyggelse
att anställa satiriska betraktelser. När han gick
därifrån, var han laddad med en hel serie
skildringar, som han med sin vanliga gladlynthet gaf
kamraterna till bästa.
Nu var emellertid justitierådet Hermans
umgänge utmärkt för den egendomligheten, att nästan
alla yngre eller äldre personer, hvilka under de
senaste tjugu eller femton åren förvärfvat sig ett
namn inom den politiska, literära eller
vetenskapliga världen i Stockholm, hade passerat därigenom,
men högst få hade stannat kvar. Detta berodde på
en viss naivitet hos värdfolket. Hvar och en, som
varit där två gånger, betraktades nämligen genast
som vän i familjen, och med denna vänskap följde
skyldigheten att dela värdfolkets meningar i alla
möjliga ämnen samt att vid behof understödja deras
intressen. Justitierådet var nämligen politiker, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
