Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doktor Bäve skrattade med full hals och
förklarade, att det fans intet ondt, som ej hade något
godt med sig.
Ett år senare blef doktor Bäve utnämd till
medicinalråd och flyttade med sin familj till Stockholm.
Det är knappast nödvändigt att nämna, att de
tjugufem år, doktorn tillbragt i landsorten, gjort
honom till en helt annan människa, än han var,
när han vid trettio års ålder öfvergaf den sköna
synderskan för den landtliga oskulden. Den lille
satte mannen med guldglasögon och den bara
hjässan mottogs med öppna armar af samma kretsar,
hvilka en gång hållit den ifriga ungdomen på
afstånd. Han var i fullaste mått en grata persona,
och en uppmärksam iakttagare kunde se detta, så
fort medicinalrådet bara inträdde i en butik.
Hvari låg skilnaden?
— Jag har blifvit gammal, brukade doktorn
säga med ett mångtydigt löje, som kommit med åren.
Själf hade medicinalrådet i ensamma stunder
den uppfattningen, att hans meriter under de sista
åren ej voro något att skryta med. Folk sade
emellertid, att Bäve bara behöft komma ut, för att han
skulle »få sätta sig litet». Att detta skett, visste
medicinalrådet, och han erkände, att det medförde
sina fördelar.
Men när hans söner växt upp, plägade doktorn,
halft på skämt, halft på allvar, varna dem för att
alltför obetingadt lita på, att ett ärligt arbete
medför någon välsignelse.
Medicinalrådet Bäve hade stundom den
vanan att fälla yttranden, som människor hälst anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
