Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontanterna i fickan, bjöd dagen därpå på munk efter
frukosten, och när växeln skulle inlösas, betalade Holm
och gick en timme efteråt i sitt kontor,
reflekterande öfver behaget att vara kvarnägare och få
skrifva ut räkningar på malen säd.
Så fortgick detta förhållande i flera år, och alt
skulle ha gått bra, om ej Holm hade haft den förut
nämda uppfattningen af sin egen affärsduglighet.
Så otroligt det låter, hade han aldrig genomskådat
hemligheten med Åkermans gladlynthet och
toujoura sätt. Man skall vara antingen betydligt
godtrogen eller också äga en mindre vanlig portion
inskränkthet för att göra sig skyldig till en dylik
missuppfattning. Och Holm var icke godtrogen.
Tvärtom misstrodde han människorna af princip —
alt hvad han gjorde, gjorde han af princip — men
denna hälsosamma världsåskådning gjorde honom
på grund af förut meddelade egenskaper ingen nytta,
och det var hans sårade egenkärlek och ej als
någon hastigt påkommen insigt om Åkermans
karaktär, som slutligen bragte Holm i harnesk mot
affärsvännen.
Detta hände nämligen under öfvergången
mellan åren 1887 och 1888, och förhållandet blef klart
och uppenbart 1888, samtidigt med att tullen blef
en verklighet, något som bevisar skadligheten af
lifsmedelstullar och enstaka soppkokares inflytande
på ett lands ekonomiska utveckling.
Holm och Åkerman sutto en dag, midt under
det tullstriden rastade som värst både i
tidningsspalter och på folkmöten, vid sitt vanliga bord på
Skeppsbrokällaren och hade nyss slutat sin frukost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
