Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom blifvit riktigt förälskad i sin vackra
cigarrflicka, och han sade, till hvem som ville höra honom,
att hon var ett verkligt praktexemplar. »Och så
är hon kär i mig», tillade han i förtroende och
strök sina små rödblonda mustascher. »Ta’ mig tusan
riktigt kär.» Han påstod, att hon var ett undantag
från den vanliga regeln, och han var aldeles
bärgsäker på, att han hade rätt. Ty hr Haase var van
att ha rätt. Det brukade han också säga. Och
därför satt han hela denna förmiddag, omgifven af
sädesprofver, champagnebuteljer, Munksjö papp i långa
banor och patenterade eldsvådesläckare, hvilka sågo
ut som förfalskade triple-sec-flaskor, mottog ordres
och skref ut andra, kvitterade räkningar och
utfärdade nya, medan ett kallt och hotfullt lugn låg
utbredt öfver hans engelskt-soignerade drag. Och när
han klockan fyra stängde kontoret för att gå ut och
äta middag, hade han fattat ett beslut.
Genast efter middagen satte han sig på en
spårvagn, som gick till Ladugårdslandet, och knackade
en stund därefter på dörren till ett litet vindsrum,
beläget i ett af dessa gamla hus, hvilka trotsat
den utsträckta företagsamheten på byggnadskonstens
område.
— Nej, se August! ropade en näpen liten röst,
och ett par händer klappade honom på kinderna.
— God dag, sade han kort och satte sig.
— Jag satt just och tänkte på dig, sade den
näpna lilla rösten, som fortfarande lät aldeles
obesvärad.
Hr August Haase tog på sig sin mest engelska
min, och belåten att vara korrekt in i det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
