Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hon ej kunnat uppfinna ett lämpligare sätt.
Han blef blodröd af vrede och svarade, att i så
fall skulle han genast gå, bara han fick igen sin
ring.
Så fort hr Haase nämde ringen, tog den lilla
kvinnan genast bort händerna från ryggen, och i
det hon slog ihop dem midt för den förgrymmade
älskarens näsa, utbrast hon med en min af den mest
oförstälda förvåning:
— Är det för den där usla ringen, som du
kommer och bråkar?
Hr Haase anmärkte, att det var hans ring, och
att han inte tyckte om, att andra tillegnade sig hans
egendom.
Men den vackra flickan hade andra åsigter om
den saken. Hon svarade, att om hon hade trott, att
han — agenten hr August Haase — var en sådan
snåljåp, så skulle hon aldrig så mycket som tittat
åt honom. För resten skulle hon ha bedt honom
om ringen, ifall hon ej varit rädd att störa hans
sömn. Och därefter uttalade hon åtskilliga
betraktelser, hvilka gingo ut på att visa, att hon altid
hade varit snäll och vänlig och aldrig gjort honom
något ondt, men att han var hårdhjärtad, simpel och
snål. Till sist grät hon och sade, att ingen
människa någonsin beskylt henne för att vara tjuf.
Hr Haase blef ännu mera förbittrad, men beslöt
sig ännu en gång för att in i det sista uppträda
korrekt.
— Hvar är ringen? sade han hotfullt.
— Det säger jag inte.
— Ta’ fram den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
