Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Vestman bekräftade faktum med en liten
böjning på hufvudet.
Efter denna ceremoni tillfrågades svaranden,
om hon under förutnämda omständigheter — här
fick den unge notarien ett plötsligt anfall af hosta,
som domhafvanden låtsade sig icke märka, men som
gjorde hr Haase högröd i ansigtet af förbittring —
tillägnat sig den ifrågavarande ringen.
Den lilla kvinnan gjorde inga invändningar,
utan svarade genast ja.
Domaren tog sig en paus, och i det han med
en menande blick vände sig till hr Haase, som
under tiden stärkts i sina principer genom den unge
notariens hosta, frågade han, hvad ringen kunde
vara värd.
Hr Haase försäkrade, att det lägsta, han kunde
värdera den till, var aderton kronor. Och då
härvid för tillfället ej var något vidare att göra, fingo
parterna aflägsna sig, och domstolen skred till
öfverläggning.
Lagen är som bekant icke att leka med, och
det ringaste snatteri, som anses gå öfver femton
kronors värde, rubriceras som första resan stöld
och straffas därefter. I fall sådana som detta
brukar man därför söka få ner värdet under femton
kronor, då brottet skall försonas med böter och ej
är så graverande för vederbörandes framtid. I sitt
hjärta ansåg naturligtvis domhafvanden, att alt detta
var det största nonsens på jorden. Men då formerna
måste iakttagas, var det nödvändigt att gå lagligt
tillväga. Och till följd däraf aflägsnade sig en af
rättens ledamöter under någon förevändning samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
