Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hus, hvilket för honom åter endast var det
nödvändiga bihanget till en ställning i världen, och
när hans söner blefvo fullvuxna, voro dessa inför
fadern främmande unge män af en ny generation,
hvilken han misstrodde med den starka naturens
obenägenhet att erkänna, hvad som en gång skall
aflösa honom själf.
Kort sagdt — gamle Bunsen hade lefvat det lif,
som våra ledande män i almänhet lefva, det lif,
hvilket i stort och smått är karakteristiskt för en
hufvudstad, hvilken äflas efter den tvetydiga hedern
att kallas för storstad. Han hade aldrig följt
exemplet af dem bland sina jämlikar, hvilka skaffat sig
njutningar och glädje i rus och kvinnogunst. Hans
natur hade helt enkelt aldrig varit fallen för glädje,
och han var ej ärelysten på samma sätt som den
stora hopen.
Ty det var en sak, hvilken upptog hans själ
med styrkan af en allena rådande lidelse. Det var
icke hans framgångar i det offentliga lifvet, som
intogo denna plats i hans känslor. Dessa hade han
altid betraktat som något, hvilket först i andra hand
kom i betraktande. Det var fabriken, som uppfylde
alla hans tankar, denna fabrik, hvilken var hans
lifs arbete, hvars produkter erkändes såsom
enastående, och på samma gång voro eftersökta i den
stora marknaden, ehuru den gamle Bunsen satte
sin ära i att midt i dessa den hänsynslösa
konkurrensens dagar aldrig hafva annonserat.
När han gick genom dessa stora salar, där
arbetet ljöd som ett ackompagnemang till hans egen
naturs grofva, men starka lifsmelodi, då kände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
