Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på många år en lust att skicka sjukbud till
»inrättningen». Det var mulet ute, och snön föll sakta
öfver gator och tak, satte sig fast på
häradshöfdingens kläder och kittlade honom i ansigtet. Men
vare sig det kom af medvetandet om den
själfförsakelse, han ådagalagt, eller af andra outredda
orsaker, kände sig häradshöfdingen just denna dag,
och i trots af sin heroiska uppoffring, mer än
vanligt belåten med världen.
Han besegrade emellertid sitt begär efter frihet
och gick upp på ämbetsrummet. De gråhårige
vaktmästarne bugade lika vördnadsfullt och förtroligt
som altid. Extra-ordinarierna hälsade honom, som
de altid plägade, och deras pennor rasslade
oförtrutet öfver det stämplade papperet. På
arbetsbordet låg en hel hög med handlingar och bref,
som väntade på hans sirliga händer och vakna ögon.
Och häradshöfdingen satte sig till sitt arbete
med en känsla af obeskrifligt lugn.
Plötsligt erinrade han sig, att han glömt att
läsa teaterrecensionerna. Han ringde på en af de
gråhårige vaktmästarne och gaf honom order att
köpa morgontidningarna.
En stund senare öppnade häradshöfdingen
tidningarna och läste kritikens uttalanden om den
föregående aftonens première. Hans ansigte antog,
ju längre han läste, ett alt mera belåtet uttryck,
och när han lagt den sista tidningen ifrån sig, var
han fullkomligt tillfredsstäld.
Tidningarna hade innehållit precis de omdömen
hvilka häradshöfdingen ansett sig kunna förutsäga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
