Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon spratt till vid hans inträde, och så länge
han satt kvar, kunde hon ej taga sina blickar ifrån
honom. Till sist gick hon ut under en
förevändning, och när hon kom in igen, såg Nils till sin
förvåning, att hon hade gråtit.
Men när den främmande gått, frågade Nils
efter orsaken till hennes tårar.
Karin satt länge tyst och ett underligt
frånvarande uttryck kom öfver hennes ansigte. Till sist
vände hon sig mot mannen och sade med låg röst:
— Nils, låt aldrig den mannen komma hit mer.
Han blef förvånad och frågade hvarför.
— Han liknade honom, sade hon.
— Hvem? sade arkitekten.
Men i samma ögonblick förstod han, och i det
en sky gled öfver hans ansigte, sade han med en
ton, som plågade hans hustru outsägligt:
— Hvad är du rädd för?
Hon gick fram till honom, lade båda armarne
om hans hals och hviskade:
— Jag vet inte. Men jag ber dig, att du inte
bjuder honom en gång till.
Under några dagar märkte arkitekten, att hans
hustru på ett egendomligt sätt såg frånvarande ut,
som om hennes tankar varit borta, och han tänkte
ibland med en känsla af svartsjuka på deras samtal.
Men så kom den händelse, hvilken hos två
unga makar förjagar hvarje tanke på alt annat, och
när arkitekten efter en stormig natt hörde ljudet
af ett spädt skrik, som vittnade om, att ett nytt lif
kommit till världen, då glömde han för flere år, att
han varit svartsjuk på en man, som var död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
