Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alt nu åter var godt, och att den andres makt var
bruten för altid.
I ett par dagar gick Karin också omkring så
glad, som om hon åter eröfrat världen, och hennes
lycka af att åter äga sin man stördes icke af några
ensamhetens fasor. Men en förmiddag kom den
andre tillbaka, som om ingenting hade passerat, och
med honom dödstankarna.
Karin föll ihop efter denna dag. Det var henne
en pina att stiga upp om mornarne, en pina att tala
om de dagliga inköpen för hushållet, en pina att bara
sätta på sig kappan för att gå ut. Grubblande satt hon
i sin stol i förmaket, väntande på den andre. När
han inträdde, skrämde han henne icke längre, och
när eftermiddagen kom, och hennes man lämnade
henne ensam, släckte hon lampan och satt i timmar
sysslolös vid fönstret, betraktande människorna, som
gingo om hvarandra på gatan, och undrande, om
någon bar på ett elände, hvilket liknade hennes. Det
värsta var nästan, att alt gick så naturligt till väga,
att det ej ens väckte hennes förvåning.
Under denna tid hade hon blott en önskan, den,
att hon skulle kunna förmå sig att tala om detta
med sin man. Hon påminde sig, att hon hört, att
till och med en synd blir lättare att bära, när den
blifvit bekänd, och hon sökte efter tillfällen att få
bekänna för Nils.
Men han var altid ute. Han hade
byggnadsförslag och ritningar, som sysselsatte honom. Förr
hade han meddelat henne alla sina planer, men när
han på sista tiden märkte, att hon nu ofta satt
liksom frånvarande och förströdd, trodde han, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
