Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men mot Nils växte hos henne en känsla af
förbittring. Hon hade kunnat bära hans hat, men
hans förakt upprörde henne. Ty innerst kände hon
sig oskyldig, oskyldig, som människan, trots alla
inlärda teorier altid känner sig, när en stor lidelse
eller något af lifvets dunkla tragik beherskar
hennes själ.
En afton, gick den unga frun mot vanligheten
in i sin mans rum, medan han var borta. Hon satte
sig vid skrifbordet. och en länge glömd känsla
bemäktigade sig henne. Under flere dagar hade den
andre icke visat sig för henne, och hon satt nu lugn
och tänkte, öfver det som varit. Det föreföll henne
i detta ögonblick, som om alt till sist skulle kunna
blifva godt, och den svartsjuka, som hon väckt,
tyckte hon sig ännu en gång kunna drifva på
flykten, endast Nils ville hjälpa henne.
Och hvarför skulle han icke vilja?
Hon gick in till sig och tog ut en låda, som
var full af omsorgsfullt ordnade bref. Det var alla
bref från Nils, ordnade i tidsföljd, från de första
brefven under förlofningstiden och till de sista, som
ej voro ett halft år gamla. I ett hörn af lådan låg
hennes myrtenkrans, och inuti denna pressade
blommor, som Nils hade gifvit henne, och som nu voro
gulnade och torra, vissnade minnen, hvilka alla hade
sin egen särskilda historia. Ett för ett plockade
hon fram brefven och läste dem. De gömde
berättelsen om två människors stigande lycka, ända till
dess att detta underliga kom. Och hvad hvar det,
som hade kommit? Hon förstod det ej, och hon
kände sig så trött, att hon ej orkade tänka däröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
