Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalla, affärsmessiga ton, hvilken hon ej förstod att
han måste använda för att ej brista i gråt.
— Du säger, att du lider, fortfor han. Och
jag tror dig. Men jag kan icke hjälpa det. Och
jag kan icke lefva på detta sätt. Jag går omkring
i en daglig ångest för något nytt — jag vet inte
hvad — jag lefver som i feber. Du är min och
dock icke min, sjuk och frisk. Du älskar, och du
älskar icke. Ser du icke, att mellan oss är alt dödt.
— Jo, sade hon, jag ser det.
Hans kyla smittade, och hennes röst lät nästan
hatfull.
Han låtsade, som om han icke märkte det.
— Det är bäst, att du reser bort, fortfor han.
Du får själf bestämma hvart. Jag kan icke resa,
ty jag har mitt arbete. Du kan ju säga, att det
sker för att sköta din hälsa. Låt ett halft år gå.
Om jag får vara ensam, skall jag kanske framdeles
veta, om vi kunna lefva som förr. Och sannolikt
skall det vara samma förhållande med dig.
När hon fortfarande satt tyst, utbrast han
häftigt:
— Hvad svarar du?
— Hvad skall jag svara? sade hon tonlöst.
Han blef retad som altid af hennes
oåtkomlighet, och i en ton af upphetsning svarade han:
— Jag kan ej låta mig plågas till döds. Hvar
människa lefver sitt eget lif och dör sin egen död.
Säg, att jag är egoistisk, om du vill. Men jag kan
icke låta mig trampas, så som du gör det.
— Du skulle icke vara så hård mot mig, Nils.
Du skulle icke jaga bort mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
