Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doktorn afbröt honom icke. Han satt tyst och
hörde på den upprörde mannen, ända tills han
slutat. Och när den andre tystnade, gick han fram
till vattenkaraffinen, slog i ett glas, som han tömde
i ett enda drag. »Det är för galet», sade han högt,
ur stånd att finna ett bättre uttryck, men med en
röst, som kom arkitekten att spritta till.
— Kan ni förklara mig detta, doktor?
utbrast han.
— Jag tror det, svarade denne. Men inte nu.
Ni är för uppskakad. God natt.
— Säg mig åtminstone...
— Inte nu, sade doktorn i samma upprörda
ton. God natt.
Och han tryckte hans hand till afsked.
Men på den andres hela sätt förstod arkitekten,
att det fans en förklaring på detta. Han förstod,
att han misstagit sig, att han gått vilse i en
labyrint, hvars hemliga vägar han icke kände.
När han blef ensam, kastade han sig på soffan
och grät i hejdlös förtviflan.
Ty aldrig kunde detta göras om. Aldrig
aldrig. Lifvet är kort, och döden är grym. Den
frågar ej efter, om den ger oss tid att försona, eller
om den kastar oss som ruttnande vrak åsido på en
öde strand.
Hvad var det? Hvad var det?
Han hörde röster i ensamheten, som hånade
honom, därför att han tagit fel, därför att han
varit en narr, en oförbätterlig narr, och plötsligt
rusade han upp som en vansinnig, stälde sig vid
dörren, som ledde till våningen, och lyssnade. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
