Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politikern och vältalighetsprofessorn Kjellén som dess
huvudman, och militärkasten överhuvud de enda
“maktfilosoferna“. Det finns emellertid en
maktfilosofisk vänsterriktning lika väl som en
maktfilosofisk högerriktning; en radikalismens,
revolutionismens och socialismens maktfilosofi såväl som
en de konservatives och de reaktionäres
maktfilosofi.
Marx förkunnar maktfiiosofi lika väl som de vilka
nu stöta som bäst i krigstrumpeten; de göra det
blott i olika syfte. Marx kräver underklassens makt
för att få en rätt genomförd som är underklassen
förvägrad, överklassens maktfilosofi kräver makt
för maktens egen skull för att bevara och
upprätthålla klassens innehavande maktpositioner, vilka
den naturligtvis icke självvilligt vill avstå från eller
dela med sig så, att dess makt skulle gå från den
eller bli blott en skenmakt. Och till den grupp av
maktfilosofer, bland vilka Marx är en, kunna vi
även räkna Th. More, S:t Simon, Lassalle, Fr. Engels
(Über den Ursprung der Familie und des
Privateigentums und des Staates, 1884), Anton Menger, vår
oförglömmelig Quiding. “Överhuvudtaget står“,
säger Menger alldeles juste, “varje revolutionärt parti,
i synnerhet när det strävar till ett socialistiskt ideal,
redan i och för sig på maktteorins ståndpunkt,
emedan det just genom en folklyftning, alltså
genom en plötslig förändring av maktförhållandena
vill varaktigt omgestalta en bestående stats- och
samhällsordning.“
Maktfilosofin leder i nyare tid sin upprinnelse
från några filosofer, vilka i det 17:e århundradet
gjorde makten till föremål för filosofiska
spekulationer. Hobbes (uttalas Hå’bs) och Spinoza äro
maktfilosofins grundläggare i nyare tid — antiken
spekulerade också över makten. Som sådana
värkliga parhästar, den ene kan knappast nämnas utan
den andre. Bland maktfilosofer i dag äro Stirner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
