Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som strömmade i harmonier
Ihop med vattnets melodier.
Men ingen Hassan hvila får
Vid brädden under aldre år,
Ty vattnet ur cisternen rusat
Och blodet ur hans hjerta frusat.
Och här skall intet vittna om
Förbittring, saknad eller fägnad
Se’n klagosången, Hassan egnad,
Från öfvergifna qvinnor kom.
Nu hör man blott, då blåsten gnäller,
Hur fönstret glappar, hur det smäller,
Ty ej en hand, hur slagregn slå,
Ar qvar att lägga haken på.
Och lika kärt, som för de flesta
Att i en öcken sigte få
På något fjät utaf sin nästa,
Det vore att i Hassans borg
Ett echo få, om än af sorg,
— Ändå ett tecken till att lifvet
Ej vore öfverallt fördrifvet —
Ty man står hisnande och stum
Som ensam i förgylda rum.
Men småningom har tidens röta
Derinne frätt och hunnit nöta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
