Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ödesdigert raseri.
Och klinga korsar genast klinga
Så stålen mötas gnisslande
Och kulor komma hvisslande
Och knallarna i örat ringa
Och stridens furier gisslande
I kapp igenom dalen springa
Som skaptes för herdinnor mer.
Hur få de äro — ingen ger
Och ingen heller tar qvarter.
Ack! ett förälskadt par kan trycka
Hvarann i famn af all sin själ
I öfvermåttet af sin lycka,
Men det är slappa tag likväl
Mot hatet, som med knäppta ramar
Och brottande i döden än
Sin ovän till sitt hjerta kramar
Och släpper aldrig tag igen.
Två vänner skiljas åt i nöden
Och älskande blir tiden lång,
Men fiender, som mötts engång,
De hålla hop i bleka döden!
• • • • •
Den stump som ännu öfrig var
Af sabeln, som blef trolös äfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
