Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från munkarna, sin väg han går
Och vid en ensam lampa står
I vapenhuset qvar och tiger
Och dröjer till dess allt är slut,
Gör sjelf ej bön, men hör den ut.
När sedan i den dunkla gången
Han slår tillbaka kapuschongen
Så ser man hur hans svarta hår
Omkring den bleka pannan står
Som låge krusadt der med tången
Hvad svartast fanns af yngel som
På furiehufvud nånsin kom;
Ty som han vägrar klostereden
Får håret hänga kring hans hals
Fast han i öfrigt följer seden; —
Och det är ej af fromhet alls,
Men bara högmod, som han riktat
Ett kloster der han ej ens biktat.
Se nu — då sången hög och ren
Står upp och likasom förklaras —
Hans gula anlet, hårdt som sten,
Der trots och ångest sammanparas!
Hjelp, Sanct Franciscus, du! förbjud
Hans hand att röra altarvecken,
Så himlen icke med ett tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
