Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hjertat, helst der det är hårdt,
Tar formen an, om också svårt,
Och bär den sedan till det sista
Och kan ej böjas — endast brista.
• • • • •
Om ensligheten följer på
En bitter sorg som frätt ett hjerta
Så är det ingen tröst ändå
Att hafva blifvit qvitt sin smärta,
Nej! man begär den som en vän
Som fyller tomheten igen.
Vi leds vid hvad ej är gemensamt,
Sjelf lyckan, skall hon bäras ensamt.
En barm af idel tomhet full
Får fly till hat — för lindrings skull:
Det är en känsla som de dödas
(Ifall de kände det precis)
När maskar kyliga som is
I skaror kräla fram och gödas
På rutten slummer vexelvis,
Och de ej längre kunna hvälfva
De kalla krypen från sig sjelfva;
Som pelikans, som hackat hål
På eget bröst, i ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
