Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beteckna kärlek — då, min vän,
Då har jag engång älskat äfven.
Med suckar vann jag ej min mö,
Förstod blott ta med storm och dö.
Jag dör — men hvad gör döden, sedan
Jag dock har egt och njutit redan?
Hvad jag förskyllt jag bära skall;
Men tyngde ej i detta fall
Min Leilas bråddöd på mitt hjerta
Jag skulle gerna lefva än
Med all dess fröjd och all dess smärta
Mitt lif, min kärlek om igen.
Ej att för mig det redan skymmer,
Men hennes död gör mig bekymmer.
Sin graf hon djupt i hafvet fått,
Men låge hon i mullen blott
Så skulle nu, det kan jag lofva,
Mitt hjerta jemte hennes sofva.
Hon var en ädel ljusgestalt
Och hon har följt mig öfverallt
Och hvart jag vändt mig uppgått gerna
Som minnets bleka morgenstjerna.
»Ja! kärlek är en gnista från
Odödlig’ flamma, är ett lån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
