Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
der en "fastelagsklädning" af blått taft. När man vet
hvad som menades i gamla tider med fastelag1), så
finner man att denna drägt måste varit en art
karnevalskostym och dermed visar sig då, att den unge
Fursten icke uraktlät att njuta af sin ålders nöjen.
Anekdoter om Gustaf Adolfs barndom saknas icke.
Man kan läsa dem hos Fryxell och Cronholm, så ock
hos Hallenberg. De peka alla åt samma håll, ett
modigt sinne, man kan säga stormodigt, men med
rättskänsla. Tidigt lät han förstå, det han visste att han
var en Prins och att han ville blifva en krigsman.
Han var en väldig ryttare och for gerna fram i
sträckande ilfart. Vapenlekar voro hans nöjen, dock ej så,
att studierna försummades. Konung Carl gaf sin son
ypperlige lärare, och Prinsen blef, såsom Axel Oxenstjerna
säger, "hållen till arbete, dyad och mandom." Hans
Hofmästare var Otto Helmer von Mörner, en
Branden-burgisk adelsman och stamfader i Sverige för den
numera utgångna ätten Mörner af Tuna; den ännu
fort-lefvande ätten Mörner härstammar ifrån en hans
anförvandt. Otto Helmer von Mörner var hofman och
krigare, men bildad äfven genom studier. Han har i sina
handskrifna anteckningar gifvit Gustaf Adolf det betyg, att
den unge Prinsen "Herr Gustavus Adolphus, som då var
i sitt femtonde eller sextonde år, icke mer ville låta
tukta sig, utan mest höll sig till dem, som lemnade
honom sin fria vilja med damer, kortspel och jagt samt
andra krigsöfningar." Det kan man nog tro, att Gustaf
’) Jfr. Rydqvist: Nordens äldsta skådespel i Witt.-Histor,
och Antiqv.-Akad, Handlingar. T. XIX- 60 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
