- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
55

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&>

blef tillräckligt ej blott att sjelf bestå, men att fälla
öfvermagten. Det är i allt detta samma djerfhet som
den, hvilken dref honom ut under kulregnet i en
bräcklig båt på Weichseln och att trotsa döden i passet vid
Dirschau. Men ser man åter på sättet huru Gustaf
Adolf skötte sina djerfva spel och huru han hushållade
med bitarne, så är djerfneten borta och försigtigheten
råder. Om den försigtigheten öfvergaf honom
understundom på det sätt, att nan glömde sitt eget lif, så
kom detta icke af tanklöshet, men deraf att själen
fylldes af tankar, större än att någon plats fanns öfrig för
tanken på eget lif och lust. När de stora tankarne
brände hans själ, blef för Gustaf Adolfs ögon hans egen
person ett for litet föremål att han skulle akta den
värd att frågas efter om den lefde eller dog. Försöker
man att tänka sig Gustaf Adolfs sinnesstämning i
hjelte-bragdens ögonblick, så kan man föreställa sig att han
befann sig i ett hänryckningens tillstånd t. ex. såsom
Orlean’s jungfru i uppenbarelsens stund eller såsom en
stor skald när odödliga tankar genomblixtra själen. T
sådana stunder försvinner det yttre, verlden viker undan,
anden aktar ej om stoftet sjunker i den förvandling, som
menniskor kalla död.

Man besinne nämligen, att Gustaf Adolf icke blott
var den tappraste krigare, men tillika ett stort snille,
och som var danadt af naturen för krigiska hvarf. Det
roade honom att föra krig. Detta är ett intryck’, som
hela hans historia gifver. Det vet en hvar att Gustaf
Adolf var en fältherre ibland de störste som funnits.
Derföre att han detta var blef det honom en lust och ett
nöje när han just på den vägen kallades att utveckla sm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free