- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
57

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

måste så göra, ty nöden trängde. Här skulle stora
saker, svåra saker ske med små medel. När sådant är
på färde går intet för sig att lefva i beqvämlighet.
Försynen har så inrättat verlden. Här tyngde
beskattningar, utskrifningar kommo år efter år igen. Men
medan Gustaf Adolf mycket kräfver af sitt folk, delar
han icke blott bördan, bärande sin del, den der icke
var den mindsta, ehuru af en annan art, men bärer
också ett förbarmande hjerta för sitt folk. Man ser det
i de orden han sade om den s. k. qvarntullen. Den
skatten hade sina stora svårigheter, men större var
svårigheten att umbära densamma. Gustaf Adolf kände
alla dagar, huru väl hvarje styfver behöfdes. Man
hörer honom dock midtunder de trängande behofven bevilja
eftergifter. Han skrifver ifrån sitt läger i Tyskland om
qvarntullen: "handqvarnarne må blifva som de äro; vi
hålle det för qvarntull nog när en arbetar så armarne
värka" i).

Men så omfattades olika riktningar i Gustaf Adolfs
själ, att man der äfven träffar drag af en stolt
stränghet. Den egenskapen framträder icke blott hos segraren
i Preussen och hos trettioåra krigets väldige herrskare,
men redan den aderton- eller tjuguåriga
konungaynglin-’gén kräfver ut sin fulla respekt så mycket som vore
han en; gammal, ärorik monark. Han känner sig såsom
ett majestät, det der ar till för att kommendera och

hans kommando är icke alltid det blidaste. Man läse

i

.t. ex., den stränga, ehuru visserligen välförtjenta
tillrättavisningen till Upsala akademi år 1613. Orden äro såsom

’) Cit. hos Geijer, Sv. Folk. Hist. T. Hl. 49,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free