- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
97

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

återtåget — dock hade ganska svårt att hålla uppe
Sveriges sak på sätt som vederborde. Då blef ett
nödfallsmedel att lyssna till ett tal, som i sig sjelf ej
för-tjenade mycken lit, och med detsamma man lyssnade till
det talet om en svensk prins till Czar var man inne
på en väg, hvars slut var oberäkneligt. Här var att
välja, antingen att taga Ryssland sjelf, såvidt som det
sig tagas lät, för Gustaf Adolfs egen räkning eller för
Carl Philips, och bjuda spetsen åt hela den
vidunderliga framtid, som dermed följde, eller också att låta K.
Sigismund och Polen taga det pris, som Sverige förskjöt.
Det senare alternativet var betänkeligt för den
närvarande tiden, det förra för en framtid. Men framtiden
står i Guds hand. Kommer dag så kommer råd. Hvarje
dag hafver sin börda. Här gällde att se hvad under
närvarande förhållanden var klokast. Gustaf Adolf lärer
funnit detta vara att icke skjuta ifrån sig den hand,
som bjöds, men dock icke taga emot densamma
ovilkorligt. Här ligger den allvarsamma lärdomen, att
verldens gång kan blifva sådan, att man icke har valet fritt
emellan godt och ondt, men blott emellan ondt och ondt.
Sådant pröfvar ej förståndet blott, men karakteren. Der
fordras ett visst mod att fatta beslutet. Det händer att
det djerfvaste blifver det klokaste. Här gick Gustaf
Adolf ut emot en framtid, sådan att den tappraste
kunnat bäfva, men af lättsinne eller för sin lust gick han
icke. Derföre går han fri för det namnet fantast, men
vinner sin plats ibland de starke statsmän, de der ej
räkna faror, som ej undgås kunna. Stor är ingen
statsman utan politiskt hjeltemod. Hos Gustaf Adolf
ser man här den egenskapen. Att han ville taga Czar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free