- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
105

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

sak till god ända att komma. Och hafva här de
före-sagde alle tillsamman hulpets åt, lika så som när man
vill röra eller välta någon stor tyngd, thit stor hjelp
tarfvas och behöfves. Och hafver Gud den högste icke
heller låtit theras arbete vara allt till förgäfves, utan
är genom Guds nådes försyn så långt kommet, det våre
och de Ryssers commissarier nu äro om mästedelen af
de svåreste saker förente och warder med Guds hjelp
nu förhoppligen till en berömlig, nyttig och säker fred
kommandes. Härutaf kunnen J nogsamt dömma och af
taga, att jag ingen flit hafver spart mitt löfte, som jag
på sist hållne herredag gjorde, så mycket möjeligt
hafver varit, efterkomma och i verket ställa."

När Gustaf Adolf talade detta, hade han godt hopp
att freden snart skulle varda afslutad. Talet hölls d.
28 januarii 1617. När konungen sedermera i
Stockholm återsåg Ständerne i augusti månad samma år var
denna förhoppning upfylld. Såsom han förra gången
talade om det som han ville vinna genom denna fred,
så talade han nu om det som vunnet var. Han kallar
den freden en "herrlig" fred och ban redogör, hvarföre
den så kunde kallas: "förty hvad kunde vara herrligare
än att vi hafve tillbakadrifvit denne vår mägtige granne,
med hvilken vi i förledne tider hafva vistats likasom af
ålder uti en oviss tillstånd och farlig lägenhet, och
honom therhän bragt, thet han hafver måst till evig tid
släppa dhe roofhus, tberutur han oss tillförene beskadat
hafver, och nu blifve (i thenna Guds nåde) från oss
skiljd, med sjöar, moras och strömmar, hvarutöfver han
icke så lättelig kan komma och oss skada tillfoga."
En fördelaktig gräns var således vunnen, en utmark för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free