Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20 - 21 - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GITANJALI 21
Jag visste ej då, att denna var så nära, att hon var
min, och att den sällsamma ljuvheten blomstrat på
djupet av mitt eget hjärta.
21
IN båt måste jag sätta ut i sjön. Långsamt
släpa sig timmarna fram på stranden ve
mig!
Våren har blommat ut och tagit sitt avsked. Och
jag dröjer ännu, bidande, med min börda av vissnade,
värdelösa blomster.
Böljorna gå med allt starkare brus, och i den gröna
gången fladdra de gula löven och falla.
Är det väl tomhet du skadar in i! Känner du ej,
hur luften skälver av toner från sången, som susar
genom den fran andra, fjärran stranden?
22
I
REGNIGA julis djupa skuggor vandrar du med
tysta fjät, förtegen som natten, och alla väktare
undflyr du.
I dag har morgonen slutit sina ögon utan att giva
akt på den högljudda västanvindens envisa kallande,
och en tät slöja har dragit sig över den evigt va-
kande blå himlen.
I skogslanden har sången tystnat, och till alla hus
stå dörrarna stängda. Ensam vägfarande är du i denna
övergivna gata. O du, min ende vän, min högst älskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
