Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36 - 37 - 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GITANJALI 29
Och giv mig styrkan att överlåta min styrka till
din vilja i kärlek.
37
D
A jag var färdig att digna ned, trodde jag, att
min resa var tilländalupen, att vägen framför
mig var stängd, att provianten tagit slut, och att tiden
var inne att söka tillflykt i stilla undangömdhet.
Men jag märker, att din vilja i mig vet ej om några
gränser. Och när gamla ord dö på tungan, bryta nya
melodier fram ur hjärtat; och där gamla spår gått för-
lorade, uppenbarar sig nytt land med sina under.
TT det är dig, blott dig, jag åstundar — låt
TJLmitt hjärta säga det om och om igen. All åtrå,
som avvänder mina tankar dag och natt från dig, är
tom och falsk i grunden. Liksom natten i sitt dun-
kel döljer bönen om ljus, så ljuder, på djupet av det
omedvetna inom mig, ropet: »Dig, blott dig åstundar
jag!» Liksom stormen söker sin ändalykt i friden,
även då den i hela sin styrka reser sig mot friden,
så reser sig mitt trots i uppror mot din kärlek, och
dock skallar ropet: »Dig, blott dig åstundar jag!»
3—200744. Tagore, Gitanjali.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
