Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40 - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GITANJALI
Låt nådens moln sänkas lågt från ovan likt en mo-
ders tårfyllda blick på faderns vredesdag.
AR står du väl och gömmer dig bland skuggor
bakom oss alla, du som älskar mig? På den
dammiga vägen knuffa de till dig, de gå dig förbi
och anse dig som luft. Här väntar jag långsamma
timmar och lägger fram mina offergåvor åt dig, me-
dan de förbigående komma och taga mina blommor,
en efter annan, och nu är min korg nästan tom.
Morgonen är förliden och middagstiden. I den
skymmande aftonen äro mina ögon tunga av sömn.
Män stadda på hemväg kasta på mig en sidoblick
och le och göra mig skamsen. Likt en tiggarflicka
sitter jag och drager en flik av min klädnad över an-
siktet, och när de fråga mig vad det är jag önskar,
sänker jag mina ögonlock och svarar dem icke.
Ack, hur skulle jag också kunna säga dem att det
är på dig jag väntar, och att du lovat komma. Hur
kunde jag i min skygghet tala om att jag gömmer
på min fattigdom för att ha den till hemgift. Men
i mitt hjärtas hemliga rum omhuldar jag denna min
stolthet.
Jag sitter i gräset och skådar upp mot skyn och
drömmer om den härlighet, som plötsligt skall komma
med dig — alla ljus strålande, gyllene standar fly-
gande över din triumfvagn, och de som stå vid väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
