Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 G1TANJALI
48
M
ORGONENS hav av tystnad började sorla av
fågelsång; utmed vägkanten logo blommorna 1
gräset, och guld i överflöd ströddes ut genom remnan
i skyarna, då vi ivrigt skyndade vägen fram utan att
se oss om.
Vi sjöngo ej glada sånger, ej heller lekte vi; ej
gingo vi till byn för byteshandel; intet ord talades,
och ingen smålog; vi uppehöllo oss ej på vagen. Men
ju längre tiden led, desto snabbare påskyndade vi
vår gång.
Solen steg till sin middagshöjd, och duvor kuttrade
i skuggan. Vissnade löv fladdrade och virvlades runt
i middagshettan. Vallgossen dåsade och drömde 1
banyanträdets hägn, och jag lade mig invid vattnet
och sträckte ut mina trötta lemmar på gräset.
Mina kamrater skrattade och gäckades med mig;
högt höllo de sina huvuden och ilade åstad; de sågo
sig aldrig om och vilade aldrig; i ett blådisigt fjärran
försvunno de. Över många fält och berg gingo de
och vandrade genom underbara avlägsna länder. All
ära vare eder, hjältemodiga härskara på den ändlösa
vägen! Hän och smälek sporrade mig att stiga upp,
men funno ingen genklang inom mig. Jag ansåg mig
själv förlorad på djupet av ett glatt förnedringstill-
stånd — i en hänryckningens dimvärld.
Långsamt spred det solstickade gröna dunklet sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
