Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50 - 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gitanjali
hade mina onda dagar nått sitt slut, och jag stod och
väntade på att allmosor skulle skänkas, utan att man
bad om dem, och att guld skulle strös ut at alla hall
i sanden.
Vagnen stannade där jag stod. Dm blick foll pa
mig, och du steg ned leende. Jag kände att mitt livs
lycka till sist kommit. Då räckte du plötsligt fram
din högra hand och sade: »Vad har du att giva
Ack, vilket kungligt infall att visa flata handen och
tigga av en tiggare! Jag vart förbryllad och stod där
tvekande; så tog jag långsamt upp ur min väska det
minsta lilla sädeskorn och gav dig.
Men hur stor blev ej min överraskning, då jag om
aftonen tömde väskan pä golvet och fann det minsta
lilla guldkorn i den fattiga högen. Bittert grät jag
och önskade, att jag haft hjärta att giva dig mitt allt.
JRKNAT hade natten. Vårt dagsarbete var
slut. Vi trodde att den sista gästen för natten
anlänt, och stängda voro byns alla dorrar. Men som-
liga sade, att kungen själv skulle komma. Vi skrat-
tade och sade: »Nej, det är icke möjligt!»
Det var som om knackade det på dörren, och vi
sade, att det var bara vinden. Vi släckte lamporna
och lade oss att sova. Men somliga sade: »Förelö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
