Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
GITANJALI
52
Tag trodde jag skulle bedja dig - men jag vå-
gade icke - bedja dig om den krans av rosor,
du" bar om halsen. I stället väntade jag till morgo-
nen, då jag visste att du skulle gå, för att finna nagra
få rosenspillror på sängen. Och likt en tiggare sokte
jag i dagningen efter bara några lösrivna blad.
Ve mig, vad finner jag? Vilket bevis pa dm kar-
lek har du väl lämnat efter dig? Icke ar det en
blomma, icke kryddor, icke en kruka med valluktande
vatten. Det är ditt mäktiga svärd, blankande som
blixten, tungt som åskviggen. Det unga morgon-
ljuset kommer in genom fönstret och sprider sig pa
ditt viloläger. Morgonfågeln kvittrar och fragar:
»Kvinna, vad har du fått?, Nej, icke är det en blom-
ma, icke kryddor, icke en kruka med valluktande
vatten — det är ditt förfärliga svärd.
Tag sitter och undrar och grubblar över vad me-
ningen månde vara med denna din gåva. Jag finner
intet ställe, där jag kan gömma den. AV bara den
är jag för blyg, bräcklig som jag är, och da jag tryc-
ker den mot mitt bröst, gör den mig illa. Men 1
mitt hjärta skall jag bära äran av lidandets borda,
denna din gåva.
Från denna stund skall där för mig ej finnas fruk-
tan mer här i världen, och du skall gå segrande ur
all min strid. Döden har du lämnat efter dig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
