Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huruvida statsmakten äger rättighet till merfni-*
skolif, utan att inkräkta på den Gudomliga
rättvisans — Allmaktens ~ område.
Moralisterna hafva en tanka; statsmännen och de
lagkloke en annan. De förra yrka, att lif och
samvetsfrihet äro rättigheter sonT icke kunna
afyttras; hvaremot egendom och
förmögenhe-heter, äro rättigheter som knnna och böra till
stats-ändamålet afyttras och begagnas. De
sednare äro icke alla ense om, till hvilken
grad statsmakten må utsträcka rättigheten till
lif. En del yrka, att den Mosaiska lagen bör
tjena, äfvén vår tid, till rättesnöre, — för
brottlag, liksom sedelag — och således detta
höga mönster rådfrågas och följas, framför allt
vid tillämpningen af lifsstraff. Sir M. Hale *
åter, yrkar lifsstraff i många fall, då den
Mosaiska lagen medgifver ett lindrigare straff, och
lindrigare straff der den kräfver ett strängare.
— Hans maxim var alltid den ”when offences
grow enormous, frequent and dangerous to
a kingdom or state, destructive or highly
pernicious to civil societies, and to the great
insecurity and danger of the kingdom and
its inhabitants, severe punishments, even
death itself is necessary to be annexed to
laws in many cases by the prudence oj
lawgivers, though possibly beyond the single
demerit of the offence itself simply
considered.
Hamilton bekänner sig till de liberala,
hvilka endast medgifva lifsstraff för mord; —
och Howard på sin tid gillade lifsstraff, en-
* Pleas of the crown. Part. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
