Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frasses nya kläder.
Den här gången var det allvar, det var inte tu tal
om saken. Det slapp ur Frasse inne på Jacobinis
ristorante, där kotteriet vanligen förskaffade sig
allt hvad till lifvets uppehälle och nödtorft hörde.
»Ett stamlocus måste man ju ha, det hör till,
begriper ni väl.» Kotteriets penningtillgång var
storslagen och bestod i Frasses stipendium, västgötens
förmögna föräldrar, skriftställarens förskott på en
ännu oskrifven bok, hvad norrlänningen lyckats sälja
och vigga ihop och skulptörens beställning,
honoraret uttaget och bortslarfvadt, innan han sett
skymten af det marmorblock, hvarur gruppen skulle
huggas. Men han hade blifvit ung på nytt, och hvar natt
precis på slaget tolf försäkrade han högtidligt: —
Man ä aldrig så klok, som när man ä riktigt tokig.
— Så blef han alltid ledsen öfver sin aktningsvärda
ålder och sade något allvarligt om, att han ledigt
kunde vara pappa till hela sällskapet, men kände
sig genast glad öfver, att han inte var det, och
började hvissla och sjunga och hurra. Det oundvikliga
anfallet af sentimentalitet gick bums öfver, och han
blef som en hygglig människa igen, så fort klockan
slagit kvarten öfver. Sedan drog han regelbundet
några akademihistorier från den tid, då
professorerna voro valpar och trodde på konsten och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:49:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gjkotteri/0033.html
